Civil olydnad
Jag är full av beundran för människor som kedjar fast sig vid träd, hindrar valfångstfartyg och skapar rubriker kring ekologiska problem. Min variant av civil olydnad är lågmäld och långsam, helt utan adrenalinkickar (fast det känns meningsfullt att sitta i cirkel med andra Rebellmammor). Jag vägrar att skapa mer än absolut nödvändig tillväxt. Jag har alltid minimerat min konsumtion men så länge jag levde med en något konservativ man och barn som skulle anpassa sig till sina kamrater behövdes det betydligt mer konsumtion än vad jag behöver. Idag är jag en alldeles egen antikonsumtionsguerilla som bara köper det som är absolut nödvändigt.
Ett sätt att minimera konsumtionen är att ta hand om det man har, själv producera det man behäver och att hitta alternativa användningsområden till det man redan har. Att göra något användbart jag behöver av det som generellt klassifieras som sopor är väldigt tillfredställande.

Korgstol
Efter 20 år gick min korgstol sönder. Med hjälp av lite ståltråd kommer den hänga med många år till.

Sockor
Jag fick ett par fina yllesockor av en vän. För att inte slita ut dem på något år så sydde jag på ullbitar där de slits mest. Där stortånageln går emot har jag limmat fast en ullbit.

Kompostbehållare
När jag flyttade hit 2005 skaffade jag en kompostbehållare – Mullbanken. Då fanns den fortfarande i obehandlat skick utan giftig tryckimpregnering. Efter 10 år hade den blivit sliten och söndegnagd på ena sidan så mössen kunde ta sig in och möss vill jag inte odla. Jag sågade till ett par brädlappar och spikade dit.
Efter ytterligare ett par år var locken söndergnagda och spruckna, dvs inte längre mussäkra. Eftersom jag har brist på god matjord och ett överkott av komposterbart material och mina försök till kompostering i gallerkompostbehållare, där i stort sett ingen nedbrytning skedde, köpte jag en till Mullbank samt nya lock till den första. Mullbanksföretaget var snälla nog att specialproducera av otryckt virke. Skillnaden i hållbarhet på tyckt och otryckt virke är marginell, speciellt som giftet ganska snabbt urlakas ur virket. Jag förstår inte varför folk vill förgifta sin egen kompostjord för en marginellt länge hållbarhet…
Hade jag varit snål och köpt en plastkompost hade den inte gått att laga. Vilket ju är grunden för allt som kallas underhållsfritt. När det går sönder måste det slängas och man får köpa nytt.

Klädnypor
Moderna klädnypor har en lite fjantig fjäder vilket gör att de lossnar om det blåser kraftigt. Dessutom är de lite svåra att få tag på, många butiker har bara plastklädnypor. Jag gjorde egna av pinnar. För att dela dem använde jag ett stämjärn. Enkla och snabba att göra och betydligt bättre än de man kan köpa.
När jag höll på med mina klädnypor var en vän på besök. Hon köpte ett paket så kallade gammaldags klädnypor åt mig. De är från förra sekelskiftet och industriproducerade (svarvade och sågade) och ser väldigt fina ut. Men eftersom de inte fjädrar behöver tvätt och tvättlina vara av precis rätt tjocklek för att de ska fungera. De jag gör själv fjädrar så de är bara att trycka ner tills de fastnar. De är, gissar jag, en variant som användes i det preindustriella samhället.

Eftersom jag undviker plast använder jag klädnypor till förslutning i stället för plastklämmor. Jag tycker dessutom att de är mer lätthanterade än de plastklämmor som finns att köpa.

Räfskaft
Räfsan som jag köpte 1981 blev kvarglömd utomhus över vintern. Den var lutad mot en rishög och skaftet blev knäckt av snötyngd.
Istället för att köpa en ny rundstav så sågade jag ner ett asksly. Jag jämnade ut alla färska kvistar (mycket lättare att tälja i färskt virke) och lade den obarkad i skuggan så den fick torka långsamt för att undvika att träet skulle spricka.
Efter en vecka barkade jag av den och lät den ligga lite torrare. När den torkat kapade jag en i lagom längd och täljde till nederdelen så den passade i skafthålet.

Köksskåp
Köksluckorna var trasiga. Att göra nya kräver en snickeriprecision jag inte besitter. Moderna, i allmänhet spånskivsbaserade, luckor var inget alternativ. Jag köpte tunn plywood som jag limmade fast på de gamla luckorna. Eftersom luckorna brev tjockare passade inte längre de gamal stängningsanordningarna. Jag funderade och tittade länge utan att hitta något jag tyckte passade. Efter något år kom jag på lösning. Den enda ekologiska förbrukningen var en skruv.

Vantar
Vedhuggning och andra grovjobb slet på mina fårskinnsvantar. I slutet av andra säsongen var de ihoptejpade nästan över allt. Hösten 2007 köpte jag nya men tyckte att det kändes vansinnigt att köpa nya vart och varannat år. Jag sydde fast en läderbit på insidan av vanten, tejpade insidan av tummen med eltejp och satte textiltejp i tumgreppet. Dem använder jag fortfarande. Ullsidan invändigt har delsvis nötts bort längst ner. Jag har fyllt på med en ulltuss för att hålla värmen.
Jag fettar in vantarna, dels för att de inte ska bli lika blöta men också för att göra dem mer hållbara. Eftersom mitt första par är rätt nötta efter snart 15 års användning har jag gjort ett nytt par där jag lät lädret gå ut på tummen.

Stövlar
Dragkedjan på min ena stövel gick sönder. Jag sprättade bort den trasiga dragkedjan, limmade fast en tunn läderbit längst ner och gjorde hål på båda sidor. Där trädde jag i skosnören. Det tog tid att trä skosnörena hela vägen upp, vilket ju inte spelar så stor roll om man tar på sig stövlarna och har dem på i flera timmar. Jag går in och ut 4-5 gånger om dan så det kändes lite jobbigt med allt snörträdnade. Jag klippte av stövelskaften och lät dem bli kängor istället.

Vedskjul

Lakan
Påslakan slits i överkanten. När de börjar bli slitna vänder jag dem. Jag
klipper upp ovansidan till ett lagom stort hål för att kunna trä i täcket och zigzackar kanterna. Sen syr jag ihop hålet som var på nedersidan. Påslakanets livslängd fördubblas inte, men näst intill.
Underlakan gör jag av gamla linnedukar jag köper på tradera. Oftast är de högst 2 meter så jag syr fast en bit länst upp och en bit lägst ner. Ibland är de kortare och behöver längre skarvning. Då skarvar jag nederdelen eftersom kroppen kan tycka att skarven är obekväm men benen bryr sig inte.

Örngott
Örngott syr jag av underlakan son är utnötta. Nötningen blir ju i mitten av lakanet. Överdel, underdel oich kanter klarar ytterligare många års nötning.

Kaffemugg

Skrivbord
När jag köpte huset hade det varit sommarstuga i 25 år. Jag köpte det med inventatier, bland annat ett skrivbord. Eftersom det knappt fanns någon köksinredning i övre köket (som är min bostad, nedervåningen används till kursverksamhet) fick skrivbordet bli köksbänk. För att få en slitstark arbetsyta lade jag på en stavlimmad bokskiva.

Kartonger
Att köpa kartonger för förvaring i inredningsbutiker är onödigt när man kan få kartonger alldeles gratis. Jag målar dem med filmjölksfärg (filmjölk och jordpigment).

IKEAlampa
När jag slängde ut min sängbotten och började sova på golvet fungerade inte min gamla sänglampa. Jag köpte en skrivbordslampa på IKEA. Något halvår efter at garantin gått ut gick lampknappen sönder. Eftersom modellen fyller mina behov väldigt väl köpte jag en ny likadan. Jag satte på en av-påkontakt direkt på sladden så lampknappen, konstruerad för att gå sönder eftersom lampan annars skulle hålla i evighet, inte behöver användas alls.

Kuvert
Jag återanvänder fönsterkuvert, en liten limsträng för förslutning.
Likaså återanvänder jag stoppade förpackningar. Ska jag göra utskick om kurser viker och försluter jag utan att använda kuvert. Det är mycket länge sedan jag köpte en förpackning för att skicka något.

Pappersbaksida
Papper med utskrift på bara ena sidan återanvänds på många olika sätt - till exempel som komihåglappar

Veranda