Korpar är speciella, vilket antagligen är anledningen till att korpen tilldelats magiska egenskaper i alla kulturer på norra halvklotet – korpens utbredningsområde. Hur den gestaltas och vad som är dess mytiska uppdrag är avhängigt omgivande kultur.
Bild: Martina Toivonen
Mitt första möte med korpen som magisk varelse var i Maria Gripes Glasblåsarns barn. I byn Nöda bodde viskvinnan Flaxa Mildväder tillsammans med korpen Kloke.
Jag blev fascinerad av Kloke, hans förmågor, att han hade ett dag- och ett nattöga och av den relation han och Flaxa hade.
När Kloke väl fick tillbaka sitt nattöga så var han kanske klokare än de korpar som lever vilt men jag är inte helt säker på det. Korpar är kloka fåglar. De använder redskap och inte bara det utan de kan dessutom göra det i flera led. Ett exempel från ett forskningsprojekt är att det finns en godbit i ett smalt rör, för smalt för att korpen ska komma åt det med sin näbb. Korpen hittar en liten pinne fäst på ett snöre som den lyckas lirka loss. Pinnen är för kort för att komma åt godbiten men bakom ett galler finns en längre pinne. Korpen använder den korta pinnen för att lirka fram den längre och med den långa pinnen kommer den åt godbiten.
Det finns en video från Nature där en korp ger sig på en örn som äter sitt byte. Örnen är både betydligt större och starkare än korpen men det är ändå den listiga korpen som till slut tar örnens byte.
Korpar är skickliga på att härma ljud och kan lära sig människoprat ungefär lika bra som papegojor. De är lekfulla och gör saker bara för att det är roligt. Dessutom kan de, till skillnad från mindre kråkfåglar, segla – sväva på uppåtvindar.
Om Kloke skriver Maria 1:
”Den kunde tala. Och den pratade inte vad strunt som helst. Den svarade på tilltal, mycket vettigt alltid – om den hade lust vill säga, det hände ju att den inte hade det för den var ganska lynnig. Och ibland talade den i gåtor så att vanligt folk inte begrep ett dyft. Men Flaxa, hon förstod allting”.
Vikingatidens korpar
I Grimnersmàl berättas det om Odens två korpar, Hugin (hug är fornnordiska för håg i betydelsen; sinne, tanke, ande, själ) och Munin (minne i sin mest utsträckta vidaste form).
I Grimnersmàl står det:
Huginn ok Muninn
fljúga hverjan dag
Jörmungrund yfir;
óumk ek of Hugin,
at hann aftr né komi-t,
þó sjámk meir of Munin.
Det finns ett flertal översättningar till svenska. Erik Brates översättning från 1913 lyder:
Hugin och Munin
var morgon flyga
ut över världen vida;
jag ängslas för Hugin,
att ej åter han kommer,
dock bekymras jag mera för Munin.
Så skådar Oden i forntid och framtid, i alla världar och i alla riken.
Enligt Davidson är det i egenskap av shaman som Oden varje morgon skickar ut sina själar i korparnas gestalt. Oden har ju fått lite av hjältestatus som shaman i hedniska kretsar eftersom han har förmågan att skåda i andra världar – både med hjälp av sina korpar och genom sejden som han snott från Freja. Synar man Oden i sömmarna är han makthungrig. Han sätter sig själv i första rummet och tar det han vill, med våld eller list. Jag tycker att han och hans korpar har mer gemensamt med Aleister Crowley än med Flaxa Mildväder och Kloke. Flaxa och Kloke arbetar för att återställa ordningen i världen, shamanens uppdrag, medan Oden utövar herravälde och använder Hugin och Munin som maktens redskap.
Ursprungligen var korpen förbunden med Hel och vi måste vara medvetna om att när korpen började förbindas med Oden så hade ett paradigmskifte skett. Samhället hade skiktats och patriarkatet hade fått ett gediget fäste. Mest drastiskt beskrivs det av Gunnel och Göran Liljenroth i Hel. Den gömda gudinnan i nordisk mytologi:
”Detta nya krigarsamhälle behövde inte bara krigshövdingar. För att vidmakthålla den nu bestående ordningen byggdes en organisation upp […] En spionorganisation som nu krävdes i samhället, för att stävja upprorstendenserna hos de lägre klasserna. Ex.:Allfader Odens båda korpar, Hugin och Munin, som inrapporterar allt fördolt till sin herre.”
In i detta nya krigarsamhälle trädde också Valkyriorna. I korphamn vistades de på slagfälten och valde ut vilka krigare som skulle dö.
Korpen på de Anglokeltiska öarna
Även på de Anglokeltiska öarna har korpen en stark ställning som magisk.
”I have fled in the shape of a raven of prophetic speech” skrev barden Taliesin på 500-talet. Han kan mycket väl ha syftat på korpens förmåga att färdas mellan världarna. Korpen hjälper människorna i kris, den har helandets kraft. Korpens helande är av den mörka, den djupa sorten där man konfronteras med sina skuggsidor. Hanterar man mötet inträder döden, skuggsidan dör och man blir helare än man var före krisen/sjukdomen.
Korpens helande och nyskapande kraft medför att den ses som glädje- och ljusspridare men den är också dödens budbärare, förbunden med krig och katastrofer. Morrigan kom till slagfälten i korpens skepnad och Churchill lät hämta nya korpar till Tower of London som skydd mot tyskarna.
Korpen och Hel
Vi kan på goda grunder anta att korpen var förbunden med Hel i hennes dödsaspekt. Korpen äter bland annat as. Detta är antagligen anledningen till att den framåt i tiden förbands med Valkyriorna och krig. Men korpens förbindelse med Hel handlar inte bara om dödsaspekten utan lika mycket om Hel som livets och omvandlingens Moder.
Buffie tar upp hur fåglar gestaltades i paleolitisk konst och hon skriver:
”because its twofold birth, first as an egg and then as a chick, suggests rebirth and regeneration the bird was considered by ancient worshipers of the Goddess to be sacred above all other creatures”. Det hon skriver gäller fåglar generellt, men det är ändå så att vissa fåglar är vanligare i myterna och korpen är en av dessa. I Çatal Höyük, en neolitisk stad i nuvarande Anatolien, utövades, enligt Marija, en Moderskult där gamen hade en viktig roll. Som asätare hjälpte den till att frigöra själarna från kroppen. Korpen gör detsamma så det är mer än den dubbla födelsen som förbinder korpen med Hel. Korpen förbunden med Hel i alla hennes aspekter följde i viss mån med när vi patriarkaliserades. Enligt Barbara var Valkyriorna i korpskepnad psykopomper, de förde de dödas själar vidare till efterlivet så att de kunde återfödas. Därför är det inte förvånande att korpen hos flertalet nordamerikanska och sibiriska ursprungsfolk förekommer i skapelsemyter. Det kan vara den som ‘hittar’ de första människorna i ett musselskal eller något liknande med en tydlig symbolisk innebörd. Korpen fungerar som Moder Jords navelsträng, den förser dem med näring tills det är dags för dem att födas.
Korpbesök
Jag har korpbesök dagligen. Oftast en, ibland två, någon sällsynt gång är de tre men en gång var de ca 25 stycken. Det var Helhelg och vi var mitt inne i den flera timmar långa ritualen när en hel flock korpar kom. De seglade runt oss bra länge och i den stunden upplevde vi alla att korparna kom som Hels budbärare. Att på detta sätt bli berörd av Hel är en gåva. I galdern till nornorna sjuger vi:
Jorden du vrider
korpen du föder
Du omvandlar, du omvandlar,
omvandlar.
För att kunna vrida jorden behöver nornorna också föda korpens Helkraft, något Kloke väl vet.
När Kloke har återfått sitt nattöga och glasblåsarns barn återförts till sina föräldrar säger Flaxa fundersamt till korpen som satt i trädet:
” – Vet du nu – eller ej?
– Jo, jag vet, sade korpen.
De såg på varann.
– Ditt öga blev grönt av att ligga så länge i vishetens brun…
– Jag vet det sa Kloke.
– Vad vet du mer?
Korpen teg först men gav henne sedan en månblick och svarade:
– Allt. Innan solen visste var den bodde, innan månen visste vad makt den ägde, innan stjärnorna visste var de skulle stå, visste Kloke vad livet var.”
Källor:
Barbara G. Walker The Woman’s Encyclopedia of Myths and Secrets
Buffie Johnson Lady of the Beast. Ancient Images of the Goddess and Her Sacred Animals
Elof Hellquist Svensk etymologisk ordbok
Erik Brate översättning Eddan. De nordiska guda- och hjältesångerna
Gunnel och Göran Liljenroth Hel. Den gömda gudinnan i nordisk mytologi
H R Ellis Davidson Nordens gudar och myter
Maria Gripe Glasblåsarns barn
Marija Gimbutas Goddesses and Gods of Old Europe
Stephanie and Philip Carr-Gomm The Druid Animal Oracle
Wikipedia
http://www.native-languages.org/legends-raven.htm
https://www.youtube.com/watch?v=Z0w9q125TSI)
- Det är ett medvetet val att använda förnamn när jag refererar till kvinnliga författare/forskare eftersom kvinnors efternamn nästan uteslutande är antingen faders eller makes namn. Denna tradition utvecklades på den tid kvinnor sågs som tillbehör till en man istället för en egen självständig person. Eftersom det är ett synsätt jag bestämt tar avstånd från tar jag mig rätten att inte följa akademisk konvention.
