Den ekonomiska enfalden förgör mångfalden

Det är hög tid för oss människor att förstå att
vårt fokus på ekonomisk vinning inte fungerar. Vi
måste sluta profitera på djur och natur och lära oss
vad som är viktigt i livet, samspelet med Moder
Jord!
Pengar är ett mänskligt påfund som inte hör
hemma i naturen. Det är pengar som skapar obalanser som avundsjuka, psykisk ohälsa, hierarki,
krig, makt och många andra samhällsproblem.
Förutom alla obalanser och sjukdomar som vi
drar på oss själva, skapar vi också total oreda i
naturen. Detta gör vi genom att ”lägga oss i” saker
som vi tror oss ha med att göra, för att djur och
natur ”tar över” det vi upplever är vårt att äga, bara
för att vi betalat för det.
Vi förslavar djur genom att sätta dem i burar
och inhägnader till vår beskådning både i djurparker, som turistattraktioner och på cirkus. Vi
använder djur i plågsamma tester för kemiska preparat som vi människor antingen ska stoppa i oss
eller smörja in oss med! Vi sätter upp gigantiska
djurfabriker där djuren misshandlas och trängs
ihop på det grymmaste vis, för att sedan tvingas
upp på transporter till avrättningsplatser, där de,
ibland på löpande band, dödas inför ögonen på de
andra. Ofta dödas de med fruktansvärda metoder!
För att vi ska äta dem!
Alla individer har rätt till sitt liv, ALLA! Djuren har precis lika mycket tankar och känslor (om
inte mer) som vi människor har. Det enda vi
behöver göra är att sätta oss in i deras situation,
”byta hamn” med de djur vi förslavar och utnyttjar för att förstå vad vi gör och vad de känner.
Inte nog med att vi hänger oss åt denna
makabra djurhållning, vi låter inte de vilda djuren
heller vara ifred. Vi skjuter predatorerna och stör
därmed ut den naturliga balansen i faunan. Sedan
påstår vi att det är vi som måste ”hålla efter” predatorernas byten för att de ger sig på plantor och grödor som människan placerar ut i naturen.
Det kortsiktiga tänkandets tid är förbi, vi
behöver istället tänka ”vad blir konsekvenserna av
mitt agerande”.
Det finns mycket var och en av oss kan göra för
att förändra. Tex skriva till makthavare och protestera mot hur de hanterar djur och natur, handla
gårdskött som är slaktat och styckat på den gård
djuren levt på, ta ansvar för den plats vi själva lever
på med respekt och vördnad för den natur och de
djur som finns omkring oss osv.
Djurrättsalliansen är en av de ideella djurrättsorganisationer som jag följer på sociala medier.
Den bildades 2005 och arbetar för ett samhälle
som visar hänsyn, empati och respekt för ALLA
djur.

Den ekonomiska enfalden
förgör mångfalden
av Ulla Fagerås
Fabrikshöns. Foto: Djurrättsalliansen
Deras ideologi är väldigt enkel, djur och natur
känner och tänker - och precis som människan kan
djuren känna smärta och glädje. Deras vision är ett
samhälle utan djurförtryck och utnyttjande av djuren. Deras strävan är att ersätta djurförsök med
djurfria modeller, avskaffande av pälsindustrin, en
vegansk livsmedelsproduktion och att underhållning inte sker på djurs bekostnad.
De dokumenterar bland annat svenska grisfabriker, minkfarmer, hönserier, mjölkgårdar,
kycklingfabriker och fiskodlingar. Där har de arbetat undercover för att få ut bilder och filmer på hur
hanteringen av olika djur går till och de har också
arbetar på olika slakterier för att kunna visa allmänheten hur avlivningen av djuren går till.
De öppnade upp ögonen på svenska folket
2009, då de visade grisarnas tillvaro på över 100
grisfabriker i Sverige. Den så kallade Grisskandalen.
Min känsla är att den energi som skapas i hanteringen av djuren överförs till människor som äter
köttet. Borde inte den insikten om något få människor att förstå att vi behöver förändra vår syn på
köttindustrin? Även om djurens välmående borde
vara skäl nog.
Djurrättsalliansen avslöjade hur kalkonerna på
Ingelsta kalkon har det, ett företag som som säger
sig sätta etik och djuromsorg i främsta rummet.
Djurrättsalliansens bilder och filmer avslöjar istället skadade, sjuka och döda fåglar i smuts och trängsel. Är det djuromsorg och etik?
De har även gjort granskningar av slakterierna i
Sverige och där avslöjat att nio av tio slakterier har
brutit mot djurskyddslagen på ett eller annat vis.
De har bland annat sett att djur varit vid medvetande när deras halsar skurits av, att anställda inte haft
den kompetens som krävs för hanteringen av djuren och att djur fått elchocker på väg mot sin död.
Dessutom har undersökningen visat att 18% av
Sveriges slakterier aldrig kontrollerats av länsstyrelsen.
När folk från Djurrättsalliansen försökt granska
hur stor del av de svenska slakterierna som bryter
mot djurskyddslagen har länsstyrelserna valt att
maskera, eller stryka stora delar av de utlämnade
handlingarna. Med andra ord sätter länsstyrelsen
uppenbarligen slakteriernas intressen före djuren
genom att mörka de lagbrott som myndigheten
funnit.
Genom sina undersökningar har de även kommit i kontakt med det största äggkläckeriet i Sverige. Företaget levererar 50% av alla värphönor till
den svenska äggindustrin. Under 2016-18 besökte
Djurrättsalliansen flera av företagets djurstallar för
att dokumentera hanteringen av kycklingarna
innan de skickas ut till äggproducenterna runt om i
Sverige. Märk väl att detta företag levererar djur
både till frigående-, bur-, och KRAV-produktion.
Företaget håller avelsdjuren, tupparna och
hönorna i avelsstall för att producera befruktade
ägg. Ca hälften av äggen är tuppkycklingar som
dödas direkt efter kläckning. Det rör sig om ca
15000 tuppkycklingar om dagen! Hönskycklingarna föds upp tills de blir könsmogna på så kallade
unghönsuppfödningar. Företaget kläcker fram ca 4
miljoner hönskycklingar varje år. Runt en miljon
av dem exporteras till Baltikum när de bara är en
dag gamla.
”Dokumentationen visar avelsdjur utan fjädrar
och kycklingar instängda i brukar där de tvingas
kliva över sina döda syskon. Sjuka, skadade och
döende djur som bara lämnats. Den här branschen
bryr sig bara om att tjäna pengar och struntar helt i
djuren. Det syns väldigt tydligt när vi kliver in och
bevittnar djurens situation!” säger Malin Gustafsson, Djurrättsalliansen.
Vi kan också läsa hos andra djurrättsaktivister
om att det är ca 9 miljoner hönor som hålls i den
industriella äggproduktionen i Sverige. Där hönorna påverkas (genom avel och artificiellt ljus) att värpa ett ägg om dagen, året runt. I normala fall vilar
de flesta hönor under 3-4 månader om året, då de
ruggar eller ruvar.
Efter ett och ett halvt år anses de inte längre lönsamma i produktionen varför de transporteras till
ett slakteri för att dödas. I samband med dessa
transporter dör upp emot 10000 hönor årligen, pga
skador eller bristfällig ventilation på transporterna.
De hönor som kommer fram till slakteriet
bedövas med antingen el eller gas. När man använder elbedövning hänger man upp hönorna i benen
vid fullt medvetande och doppar sedan ned huvudena i strömförande vattenbad. Därefter skärs halsen upp.
En del hönor dödas genom att gasas ihjäl på
djurfarmerna, en fruktansvärd metod då det tar
över en timme att gasfylla stallet, vilket innebär att
hönorna långsamt kvävs till döds.
Exakt samma metod används även vid de flesta
KRAVmärkta hönsfarmerna.
Det här är endast en liten liten del av alla hemskheter som drabbar de djur som hålls i fångenskap
för att vi människor antingen ska äta dem, göra kläder av dem, använda dem vid tester av de mediciner
eller kosmetiska preparat som människan använder
eller för att vi ska beskåda dem på betryggande
avstånd bakom galler eller glas.
Eftersom jag själv har höns och tuppar är det
hanteringen av den makabra ägg och kycklingproduktionen jag främst skrivit om i den här artikeln.
Det finns självklart hur mycket som helst att göra
för grisar, kor/kalvar, kalkoner och alla andra djur
som människan håller som levande industrier också.
Min känsla är att vi kan göra en gemensam sak i
att inte tolerera denna hantering av djuren. Prata
om det utifrån våra egna tankar och funderingar!
Hjälpas åt genom att stödja de djurrättsorganisationer som finns och agera utifrån mottot ”som jag
själv vill bli behandlad, behandlar jag också andra”!
Källor: Djurrättsalliansen och Djurens rätt

Ulla Fagerås är reikilärare, healer på shamansk grund,
klangmassör och regressionsterapeut