När flickan vaknade i den nätklädda sängen undrade hon först var hon var. Jo just det, hon var på missionsstationen. Där hade de myggnät runt sängarna, det kändes som att sova i en himmelssäng. Myggnätet hängde vackert draperat i veck. Mycket vackrare än de nätfönster de hade hemma för att hålla malariamyggen ute.
Idag var det söndag, det hade hänt mycket sen de kom hit i fredags. Och idag ska de vara med på gudstjänsten. Igår hade hon försökt prata med missionsbarnen om Gud och Allmodern men de hade bara tyckt att hon var knäpp. Det stod ju i Bibeln att Gud skapade världen och Bibeln var inte bara en bok. Att säga sånt var hädelse, hon lät som en hedning. De hade blivit avbrutna av människor började ropa ”driver ants, driver ants coming”. Barnen hade rusat iväg. Flickan hade inte förstått uppståndelsen. Varför blev alla så upphetsade av en myrstig? När hon sprang efter de andra och fick se myrstigen förstod hon lite bättre. Den här myrstigen var säkert en meter bred. Missonärsbarnen förklarade att de var tvungna att vakta myrstigen för om det verkade som om myrorna var på väg in i huset skulle man försöka få dem att ändra riktning genom att elda mellan myrstigen och huset men de hoppades slippa för det var riskabelt att göra en lång markeld under torrtiden. När flickan såg oförstående ut förklarade de att driver ants äter upp allt. Kom de in i skafferiet skulle det vara tömt innan myrorna försvann. De åt allt, till och med levande bebisar har det hänt att de ätit upp. Så även hönorna och getterna måste man släppa fria om det verkade som om myrorna var på väg i deras riktning. Det där med bebisar undrade flickan om det verkligen var sant men när hon frågat pappa så hade han sagt att myrorna åt allt som fanns i deras väg och om människor lämnade kvar en bebis eller en instängd höna när myrorna kom så skulle myrorna äta. Myrorna gjorde ingen skillnad mellan det som var dött och det som var levande.

Sen hade tant Margit kommit förbi och sagt till henne att hon kunde följa med hem till henne och äta lunch om hon ville. Eftersom flickan varit trött på att se myrorna välla fram i en ändlös ström blev hon glad. Tydligen hade tant Margit frågat mamma och pappa så flickan följde gärna med. Tant Margit kunde berätta så bra ur Bibeln, det blev alldeles verkligt. Och hon blev aldrig otålig, vad flickan än frågade så svarade hon. Flickan tycker att tant Margit påminner lite grann om kvinnan – båda är snälla, kan mycket och svarar på frågor. Båda två verkar också veta precis vad de tycker. Men i vad de tycker är de väldigt olika. När flickan frågade tant Margit varför missionärstanterna alltid hade sitt hår i knut berättade hon att det var för att det var mest praktiskt när håret var så långt som det blev. När flickan bad henne tog hon ur knuten och släppte ner håret. Det räckte nedanför hennes rygg, så långt hår hade flickan aldrig sett. Så berättade tant Margit om Simson som tappade sin kraft när han klippte håret och att det var därför de inte klippte sitt hår. Men när flickan frågade om det var därför afrikaner rakade sitt huvud när någon dött sa tant Margit till henne att inte blanda ihop Jesu Kristi lära med hedniska vanföreställningar. Flickan hade undrat om Simson verkligen var kristen eftersom hon trodde att han levde före Jesus så då var han väl hedning men hon hade låtit bli att fråga eftersom hon varken var säker på att han levde före Jesus eller på att tant Margit ville få den frågan. Sen hade hon tänkt att det kanske var skillnad på hedningar och hedningar. De som levde före Jesu tid och fanns i Bibeln var kanske bättre än de hedningar som levde i Afrika och trodde på Allmodern och andar?

Nu var det dags att gå upp om hon skulle hinna vara klädd till frukost. Sen var det gudstjänst, fast ingen riktig gudstjänst eftersom det inte var en präst som höll den utan en pastor, hade mamma sagt. Vuxna verkar krångla till allt väldigt mycket, tänkte hon medan hon klädde sig.

Natten efter de kommit hem från missionsstationen drömde flickan om Gud. I drömmen tittade han strängt på henne och frågade ”Vad säger mitt första budord?” Flickan svarade ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig”. Då hade Gud undrat om hon tyckte det var viktigt att följa budorden och det tyckte hon förstås. Men, hade Gud frågat, varför håller du då på med Allmodern och andar? Det måste du väl förstå att det är avgudadyrkan du hänger dig åt. Du har låtit ormen lägga sig runt ditt hjärta. Vet du inte varför människorna blev fördrivna från paradiset? Jag vet att du vet att det var ormen som lockade Adam och Eva att äta av frukten och ändå lyssnar du på ormen och har den till och med runt ditt hjärta. Du måste faktiskt bestämma dig för om du är kristen eller inte!
När Gud sa så där fick flickan en klump i magen. Det är klart att hon var kristen men om Gud inte förstod att hon var kristen så skulle hon inte komma till himmelen så hon försäkrade Gud att hon verkligen var kristen. När det inte verkade som om Gud lyssnade blev hon jätterädd och vaknade med ett ryck. Allraminstingen sov lugnt i sin spjälsäng och flickans hjärta dunkade så hårt att det dånade i hennes öron. Det var bara en dröm, försöker hon intala sig själv.
Så småningom lugnar hjärtat ner sig och överröstar inte längre cikadorna och allraminstingens snusningar. Hon kan tänka igen, skräcken har släppt men inte rädslan. Menade Gud att hon måste göra sig av med ormen? Den ligger ju bara där och håller ihop hennes hjärta. Det känns tryggt att den är där, bara vetskapen att den finns där hjälper henne ibland när det är svårt. Och den har aldrig bjudit henne att äta något äpple från kunskapens träd. Eller...? På sätt och vis så har den faktiskt gjort det för den har gett henne kunskap om saker som inte har med Gud att göra. Men varför skulle Gud bry sig om att ormen visade henne cirkelns kraft? Fast ormen hade också berättat om Allmodern... och det var avgudadyrkan. Men om Gud var allsmäktig varför var han då så rädd? Och så svartsjuk. Han uppförde sig mer som Kristian som var sur för att hans mamma ägnade sig åt hans nyfödda lillasyster istället för åt honom. Vilket är bra för mig för då får jag vara barnvakt åt honom ibland och det är ganska roligt och så får jag en slant, men Gud är ju inget småbarn! Han är ju vuxen eller mer än vuxen för han är Gud. Så hur ska hon göra nu? Hon vill verkligen inte göra sig av med ormen men hon vill väldigt gärna komma till himmelen, något annat skulle vara hemskt eftersom det handlar om evig tid. Fast om kvinnan har rätt så lever själarna evigt, utan att komma till himmelen. Men det kanske inte fungerar så för sådana som varit kristna och sedan inte lyder Gud, funderar hon. Hur hon än vänder och vrider på frågorna hittar hon inget svar och så småningom somnar hon igen.