På väg till kojan hör flickan att det är flera personer där. Hoppas det är någon som vill ha hjälp med något så jag får se mer, tänker hon. Så hör hon Jena och förstår att det inte är några hjälpsökande som är vid kojan. När hon kommer fram ser hon att Jenas mamma är där med sin bebis samt ytterligare en kvinna. Kvinnan presenterar den ny kvinnan som sin fars moster och flickan hälsar som hon lärt sig.
– Goddag. Hur många barn har du fött?
– Sex barn, två flickor och fyra pojkar, svarar kvinnan.
– Och hur många lever, frågar flickan.
– Jag har haft lycka med mig, två flickor och tre pojkar lever. De är vuxna nu och har gett mig många barnbarn.
När hälsningarna är avslutade sätter sig flickan ner och kvinnorna återgår till sitt samtal på ett språk flickan inte förstår. Hon tittar på Jena men Jena verkar helt absorberad av de vuxna kvinnornas samtal. Flickan sätter sig och undrar hur länge de ska fortsätta att prata. Efter en stund vänder sig kvinnan till flickan.
– Vi pratar om min fars mosters yngste son som vill gifta sig och hur familjen ska få ihop det som behövs för brudköpet.
– Brudköp verkar ställa till en del. Mannen som...
Kvinnan avbryter flickan mitt i meningen.
– Vi pratar aldrig om människor som söker vår hjälp. Folk kommer med sina problem och svårigheter men för att våga berätta så måste de veta att medicinkvinnan inte berättar om det för någon. Så jag pratar aldrig och om det blir prat runt någon persons svårigheter så vet de att det inte är jag som skvallrat. Det är jätteviktigt och det gäller för dig också om du är med när jag arbetar med någon.
De båda kvinnorna och Jena tittar intresserat på flickan. De förstår att någon varit här nyligen men de avstår från att fråga.
Flickan undrar om hon vågar ifrågasätta den afrikanska kulturen när de båda andra kvinnorna är med. Hon bestämmer sig för att våga.
– Hur som helst så tycker jag inte om brudköp. Att köpa en kvinna som om hon var en slav eller en get tycker jag är hemskt. Jag skulle aldrig vilja bli köpt.
– Det innebär ju att vi tycker att flickorna är värdefulla. Något värdefullt ger man inte bort gratis. Jag är glad att någon kommer att betala ett brudpris för mig, säger Jena.
– Hos er värderar ni verkligen inte kvinnor. Där får flickornas pappa betala för att en man ska gifta sig med dem. Och om pappan inte har några pengar så kan flickorna inte gifta sig.
Nu börjar de båda andra kvinnorna prata i mun på varandra. De tror att kvinnan måste ha fått det hela om bakfoten, för så orimligt kan det inte vara. Men kvinnan står på sig.
– Så orimligt är det. Och dessutom får de unga kvinnorna inte arbeta för att själva tjäna ihop pengarna. Hemgift kallas det för när pappan betalar en man så han gifter sig med flickan. Våra unga män arbetar ihop det som behövs även om familjen ofta hjälper till en del.
Kvinnorna tittar medlidsamt på flickan och frågar sen kvinnan:
– Är du säker på det där. Har du inte fått det om bakfoten, för det låter väldigt konstigt allt ihop?
– När jag arbetade på missionsstationen fanns det lite böcker där som man fick låna. De flesta handlade om kristendom men en bok handlade om unga kvinnor som inte hade pengar till hemgiften. Stolthet och fördom hette boken och den var ganska tråkig men det var intressant att få läsa om hur de vita tänker om saker som de inte lär oss, säger kvinnan.
– Men det var förr i tiden. Numera är det inte så, säger flickan. I alla fall inte i Sverige. Jag har aldrig tänkt på det på det sätt ni beskriver det, varken om hemgift eller om brudköp. Även om det betyder att man är värdefull så skulle jag inte vilja bli köpt, men om man ser det så som ni säger att det är så är det inte lika hemskt som jag har tänkt förut. Ska Jena och jag gå och hämta ved, frågar flickan.
– Om Jena vill, det kanske är bra för henne att lyssna på våra brudköpsdiskussioner, det dröjer ju inte så länge tills hon ska gifta sig själv, svarar kvinnan och tittar på Jena.
– Jag går och samlar ved, brudköpsdiskussioner kommer jag höra fler av och det är inte i år som jag ska gifta mig.
– Det är bättre om ni går och hämtar vatten, när ni är två kan ni ta alla fyra dunkarna, säger kvinnan.
Flickorna tar dunkarna, får bebisen med sig och ger sig av. Flickan är på väg bortåt men Jena viker av åt det håll varifrån flickan kommer när hon går till kojan.
– Finns det en bäck eller källa bland husen? Det har jag aldrig sett. Men jag kan inte visa mig tillsammans med dig, det skulle bli för mycke frågor, tillägger flickan.
– Vänta får du se, och oroa dig inte, ingen kommer att se oss.
Jena följer stigen. När de kommer fram till ödehuset viker hon in bakom det. Längst bort på ytterväggen sitter en kran där flickorna fyller sina dunkar.
– Jag som blev glad för jag trodde du skulle visa mig en bäck eller en källa och så var det bara en vanlig vattenkran.
– En vanlig vattenkran tycker jag är väldigt bra. Det finns vatten varje gång, det har aldrig blivit smutsigt och man behöver inte arbeta för att fylla dunkarna. Vattenkranar är helt överlägsna. Och vi behöver inte ens gå långt.
När dunkarna är fyllda börjar Jena lägga upp en av dem på huvudet men flickan stoppar henne.
– Kan vi inte stanna lite och kan du inte ta ner bebisen så jag får hålla honom?
– Det kan vi väl, vi behöver inte ha bråttom för de kommer sitta och prata brudköp och sånt en lång stund säger Jena och tar ner bebisen från ryggen och ger honom till flickan.
– Kan du beskriva hur bebisen gör när han säger att han behöver kissa, frågar flickan Jena medan hon njuter av att hålla den lille.
– Jag vet faktiskt inte, han bara säger det. Kanske med sin inre röst eller med sättet att röra sig. Jag har ingen aning, jag vet bara att jag vet när det är dags. Visst är han söt?
– Jättesöt. Jag längtar efter att få en egen bebis, svarar flickan.
– Jag med, och det dröjer kanske inte så länge nu tills jag ska gifta mig och få egna barn.
– Fast fem år eller så är en väldigt lång tid tycker jag.
– Jag kanske gifter mig om två år, eller tre. Så det kommer nog inte dröja fem år innan jag får barn, svarar Jena.
– Men då är du ju bara femton eller kanske sexton. Vill du verkligen gifta dig när du är så ung?
– Jag tror det i alla fall. Vad skulle jag göra om jag inte gifte mig, gå hemma och hjälpa mamma på odlingen? Då är det roligare att ha en egen odling tycker jag.
– Men tycker du verkligen att det är okej att bli köpt? Jag vet vad du sa förut men jag tycker ändå att det känns väldigt konstigt.
– Det är nog för att du inte förstår. Och det är verkligen tur för dig att ni har ändrat det så din pappa inte måste betala för att du ska kunna gift dig. Tänk om en pappa inte vill betala, då får man aldrig gifta sig.
– Fast om det inte vore för de där med barn så kanske jag hellre skulle låta bli att gift mig. Killar är spännande men det verkar inte så kul att vara gift, tycker jag.
– Jamen då kan du väl skaffa barn utan att vara gift?
– Är du inte klok. Det är bara dåliga flickor som blir med barn utan att vara gifta.
– Vad då dåliga flickor? På vilket sätt är man dålig?
– Jag vet inte riktigt men jag har läst att om man får barn utan att vara gift är man en fallen kvinna och det är inte bra. Folk ser ner på fallna kvinnor och barnen blir oäktingar.
– Det där verkar helt förvirrat. Är du säker på det? Det är ju bra att få barn och om man får barn innan man är gift så visar det att man är fruktsam och då kan brudpriset bli högre.
– Jamen då har man ju gjort det där utan att vara gift och det är syndigt.
– Syndigt och syndigt. Jag vet att missionärerna säger det men missionärerna kan inte veta allt. Inte för att jag skulle vilja göra det där, men det verkar som om de som är mer vuxna gillar det. Det är ju ingen som tvingar dem och ändå blir det barn hela tiden. Min storasyster hade två barn innan hon gifte sig så hon gillade det i alla fall. Fast hon berättade inget när jag frågade utan sa att det är kvinnomysterier och att skulle jag få lära mig om det när jag blev kvinna.
– Så då behöver du inte gifta dig för att få barn om du inte vill, säger flickan frågande.
– Det måste jag inte och det kanske inte är så kul jämt att vara gift men att inte vara gift och aldrig få delta tillsammans med de vuxna kvinnorna är absolut mindre kul, säger Jena.
– Men man blir ju vuxen även om man inte gifter sig!
– Jo, fast inte riktigt vuxen. Man ser visserligen vuxen ut men man räknas inte som vuxen förrän man gift sig. Och det är när man är riktigt vuxen som man deltar i besluten som rör det som händer i byn.
– Men om du blir köpt av en man är det då inte mannen som bestämmer, frågar flickan.
– Nej, det är inte mannen som bestämmer. Kvinnorna bestämmer en hel del om det som sker i byn. Jag tror att de bestämmer mer än männen egentligen men jag vet inte säkert. Männen håller långa palaver men ibland har jag hört kvinnorna prata om det som männen håller palaver om och palavern slutar så som jag hört att kvinnorna redan sagt att det ska bli. Men om det är så ofta det vet jag inte, och det finns saker som bara kvinnorna har palaver om där männen inte har något att säga till om. Fast då kanske männen pratat om det innan och kvinnornas palaver slutar som männen tyckt? Jag vet inte riktigt, men när jag gifter mig kommer jag veta mer!
– Men först ska du lära dig kvinnosaker och bli invigd i kvinnliga mysterier. Hur går det till?
– Jag vet väldigt lite, faktiskt. Det pratas alltid en hel massa i byn även om det som ska vara hemligt, men om detta pratas det nästan inget alls. Bara att man blir undervisad efter att man fått sitt månblod och lite sånt. Du måste fråga min moster om du vill veta mer om det.
– Eftersom jag inte fått mens så vägrar hon att prata om det. Jag hoppas verkligen att jag får det innan jag flyttar härifrån för jag är väldigt nyfiken på hur det går till att bli kvinna. Vi ska stanna här åtminstone ett år till så jag borde hinna.
– Fast nu är de nog bäst att vi går tillbaka, säger Jena och sträcker sig efter bebisen.
Flickan hjälper Jena att sätta upp bebisen på ryggen, så tar de vattendunkarna och går tillbaka till kojan.
När Jena och flickan kommer tillbaka med vattnet sitter kvinnorna fortfarande och pratar.
– Tänk vad det är praktiskt med en vattenkran, säger Jena. Det skulle vi ha i byn!
– Så det blir som nere på plantagen då, säger kvinnan.
– Hur är det på plantagen? Har de vattenkranar där?
– Ja då, det har de. Och varje gång man hämtar vatten får man betala. Man får betala för allting. Det är inte meningen att man ska kunna bli rik av att arbeta hårt på plantagen, det är bara meningen att man ska kunna överleva. Nu har plantageägarna det bra, fast i början var det inte så lätt för dem.
– Hur var det i början, snälla berätta, ber flickan.
– Först när de vita kom och började anlägga plantagen så var det en del som ville arbeta där för att tjäna pengar men inte så många. Folk hade det bra i sina byar så varför skulle de flytta dit och arbeta för en boss? När de inte fick tillräckligt många att komma och arbeta fast de använde fula metoder med värvare och kontraktsskrivning där folk blev lurade eftersom de inte kunde läsa, så fick de regeringen att införa hyddskatt. Hyddskatten var man tvungen att betala med pengar så nu behövde alla tjäna pengar till hyddskatten. På så sätt fick de vita bossarna den arbetskraft de behövde. Och fast en person arbetade långa dagar hela året var det svårt att ens tjäna ihop till hyddskatten för man var tvungen att handla sin mat i plantagets affär och där är det dyrt. Mycket av lönen gick till att betala ens sovplats och som jag sa nyss, så fick man också betala varje gång man hämtade vatten. Så även om bossarna betalade en lön så fick de själva tillbaka det mesta av lönen eftersom de ägde affären, vattenkranen och barackerna. Visst är en vattenkran praktiskt men jag hämtar hellre vatten gratis i en bäck. Då är det mitt eget arbete istället för att någon annan ska tjäna pengar på att jag arbetar, avslutar kvinnan.

Allraminstingen snusar i sin säng men flickan kan inte somna. Jenas lillebror är jättesöt och tydligen kommer hon själv att få egna bebisar, i alla fall om drömmen är en framtidsdröm. Men om hon får egna barn måste hon bli som mamma. Då kan hon inte bli pilot eller journalist för då måste hon ta hand om barnen. Fast kvinnan har sagt att hon tror att jag blir lärare och tant Marianne började arbeta i skolan när Lena började första klass. Så jag kanske bara behöver vara som mamma ett litet tag, funderar flickan vidare. Men jag ska aldrig låta mina barn sitta ensamma i en spjälsäng eller ligga i en barnvagn och skrika. Afrikanska bebisar har det mycket bättre. De sitter där på ryggen och antingen sover de eller så tittar de på allt som händer. Faktiskt, inser hon, så har hon aldrig sett en afrikansk bebis gråta. Lite större barn, jo det händer, de verkar vara mer som svenska barn men afrikanska bebisar verkar ha det mycket bättre. Flickan kommer ihåg hur hemskt de var när allraminstingen var bebis och låg och skrek men ingen fick ta upp henne för hon skulle lära sig att hon fick flaskan var fjärde timme. Afrikanska bebisar får mat när de är hungriga. Även om jag inte kommer kunna bära mina bebisar på ryggen så ska de få mat när de är hungriga och bli tröstade när de är ledsna. Så även om jag inte kan jobba så mycket utan är hemma med mina barn så behöver jag inte bli som mamma helt och hållet.